Det har varit ett digert arbete att försöka följa alla turer i fallet Hellesö på olika forum, många sena nätter har det blivit. Jag började på Gunnar Glöersens blogg på jägarförbundets hemsida där de första misstankarna kastades fram, vidare på paret Hellesös egna forum där erkännandet så småningom kom och talade om några få bilder, där bilder på lodjur monterats in i andra bilder. Men jag förstod snart att det var på en helt annan plats som “sakerna hände”. På Flashbacks forum iscensattes hela avslöjandet och det fanns en hel del för mig att rekapitulera i händelserna där fram till nu.

Ackompanjerade av ett antal personer som hårdnackat hävdade Terje Hellesös oskuld fastslog flera oberoende “flashbackare” att montagen är så uppenbara att det är ett under att ingen har upptäckt dem förut. Motståndarna till fusklinjen nöjde sig inte med dessa självsäkra uttalanden och det är inte otroligt att den ofta nedlåtande tonen till Hellesös försvar kan ha bidragit starkt till att trigga igång ett sällan skådat detektivarbete för att sätta saken i bevis.

Den ena originalbilden på lodjur efter den andra radades upp med hänvisning till bildbyråsidor och även andra sidor på nätet varifrån bilderna hämtats, kopplat till de fejkade bilderna, inte sällan med animerade visningar om hur montagen gått till. Snart sagt varje bild som sattes under lupp kunde avslöjas som montage. Totalt i detta nu ett knappt tjugotal bilder, merparten lodjursmontage, men även en mårdhund, vilka alla är solklara montage. Dessutom en vargbild där bevisningen möjligen inte är hundraprocentig, men den har en annan svaghet: den ska vara tagen den 31/12 och utgör kronan på verket i Hellesös bokprojekt “Året” med en bild om dagen under ett år. Onekligen en graverande lyckträff? Utöver det även en grävlingsbild där grävlingen ifråga är väldigt liten i bilden, fotograferad nästan rakt framifrån och utan några individuella särdrag, mest som en liten klump. Då känns nog en vidvinkelbild ur grodperspektiv med en flygande tornseglare “fryst” på 1/100 sekund!! enligt bildens EXIF-information som en lika stark fejkkandidat.

Vad ska man tro om det här nu då? Då tänker jag främst på omfattningen. I takt med att hemsidor och bloggar stängts ner har naturligtvis åtkomsten till bilder att granska blivit begränsad. Det spelar egentligen ingen roll, fallet är solklart och om vidare tvivel ska undanröjas så finns det nog bara en sak som återstår och det är alla kort på bordet. Att bara erkänna de bilder där bevisningen är otvetydig skulle högst troligt innebära att tvivlen kvarstår och försöken att hitta nya fejkbilder skulle fortsätta med oförminskad styrka. Med tanke på graden av avslöjade bilder i förhållande till tillgängliga bilder att granska så känns det rimligt att antalet fejkade bilder totalt borde vara ett antal gånger fler än de hittills avslöjade.

I en förtroendekris av det här slaget finns det en tendens att “bevisbördan” tippar över i den meningen att man inte nöjer sig med mindre än en oförfalskad redogörelse om, i det här fallet, hur många bilder, vilka bilder och en godtagbar förklaring varför. Det brukar vara svårt för att inte säga omöjligt att nå den godtagbara nivån utan att hålla sig till hela sanningen. Jag tror att ett erkännande endast på de punkter där bevisningen är solklar bara leder till ökad misstro, inte bara på Flashback.

Det här var ett långt inlägg men det är ändå bara en kompakt sammanfattning av det som jag kunnat ta del av på olika forum, med reservation för att jag gått bort mig bland alla trådinlägg på någon punkt, ihop med lite egna reflektioner.

Det skulle, som jag skrev i mitt förra inlägg, förvåna mig om det inte finns flera bakomliggande orsaker till varför en etablerad fotograf i bräschen för den oförfalskade, dokumentära bilden gör montage med andras bilder i sina egna och ger sken av att de är egna oförfalskade bilder från svensk natur.

Släpper det här tills vidare till förmån för förhoppningsvis lite egna bilder i höstmarker.